So I walked under a bus, I got hit by a train

Idag tog jag ett tidigare tåg än normalt och jag kom ändå fram senare än jag brukar.
 
Det här med att åka kollektivt, vilken jäkla grej alltså.

It's like ten thousand spoons when all you need is a knife

Ödet alltså.
Du kan faktiskt fara långt åt helvete och lite till.
Det är inte utan att man undrar, varför just oss? Vad har vi gjort för fel? Har vi väntat för länge?

Nu är vi i alla fall inne i utredningskarusellen och det verkar ändå som att prognosen är god. Men fy så kämpigt allt detta är. Det är så knäckande och tröttsamt. En liten medgång snart, snälla? Gärna att mensen till sist kommer så att jag kan få ta första kuren letrozol.
 

RSS 2.0